Kanske det mysigaste som finns
Blixtarna slå ner med täta mellanrum ute vid havet och jag sitter i fåtöljen i vardagsrummet och betraktar. Dessa stunder njuter jag verkligen. Som liten var jag extremt rädd för åska, kommer speciellt ihåg en gång på valborgsmässoafton. Mamma skjutsade mig bak på cykeln till slottet i Örebro för att titta på fyrverkerierna vilka jag måste ha undgått för likt en hund vid dessa situationer var jag LIVRÄDD! Och givetvis helt säker på att det var åskan. Jag gallskrek av rädsla så mamma fick cykla tillbaka igen.
Jag har många minnen av åskan, både bra och dåliga faktiskt. Jag tror att jag var runt 12 när min fobi för åska försvann. När jag började se charmen med det hela. 
För några år sen skulle jag och Jonte segla från Kämpersvik till Smögen och jag hade sett till så att jag var ledig två dagar i rad vilket man sällan kan vara när man jobbar på "sportshopen". Perfekt väder när vi vaknar på morgonen för avfärden så vi ger oss iväg. Efter några timmars segling så drar mörka moln in snabbt över den blå himlen och det börjar blixtra varav en av blixtarna slår ned i vattnet precis brevid båten och vi känner hur det knastrar ända in i ryggmärgen. Vi körde så fort vi kunde med vår 8 hästkraftersmotor in till närmsta hamn. Jag trodde jag skulle dö.
Jag trodde även att jag skulle dö när vi lyfte från Bangkok och hela planet skakade när vi flög genom värsta åskovädret. blixtar slog ned alldelles utanför det lilla fönstret och det kändes som att det pågick i en evighet även om det bara var några minuter. Det enda jag kunde tänka var att jag inte ville dö i Thailand!
Men när man sitter i sommarstugan en sen kväll med tända ljus och tittar på blixtarna och räknar långsamma sekunder till åskan kommer så är det kanske det mysigaste som finns.
